Det hände en grej

I helgen tjänade jag ihop en slant, genom att agera svarttaxi åt halva Orsa, för att ha råd med peace & love. Tycker nog att jag var ganska smart :P. Så snart smäller det, är sjukt spänd inför min första festival. Med ett schysst STORT tält, soft sällskap och ett leende på läpparna så vet jag att det kommer bli en vecka att minnas.

Pierre spelade en schysst låt för mig i dag btw, tänkte dela den med er.. se videon, läs och lyssna på texten. Den är jäkligt sund faktiskt.
Ni kan vänta er en rapport efter peace & love, när jag nyktrat till! Tills dess... peace!

 

 

 

Något häftigt hände i går på vägen hem från Stockholm. En riktigt snygg man med dreads gick förbi mig i tåget två gånger. Lite sugen blev man sen gick det upp för mig... det kan vara Promoe, ingen annan har sådana långa dreads!
Lite osäker var jag ändå och bad Jens skicka en bild på honom via mms så jag kunde jämföra och när jag då vart 97% säker så blev jag även kissnödig och lam i benen. Jag VÅGADE inte gå fram, hade ju tänkt att flörta järnet med honom redan för jag tyckte han såg bra ut.. men eftersom han helt plötsligt var en kändis så tog det stopp.
Till slut så svalde jag och tog modet till mig, fick fram och frågade om de inte minsann var Looptroop och tänka sig.. det var det. Fick autografer och berättade om min gaddning och han ville se den, så jag strippade av mig överdelen och visade den, den hamnade på twitter:


När vi sedan varit på showen och stod utanför, rökte en cigg och dansade till Sahara Hotnights 'cheek to cheek' låt så kom Promoe och Supreme ut från tältet, kände igen mig och kom fram. Skit trevliga grabbar. Vi tog massa bilder av gänget tillsammans, Pierre som blev utsedd till fotograf fick en bild ensam med boysen.
Jag lyckades köpa till mig en looptroop tröja och Supreme fick numret till oss, kanske efterfest? Fast då är lyckan alldeles för stor.. måste nog köpa ett gäng triss-lotter då.

Jag kan nämna hur många bra saker med min hemort som helst, hur vackert det är.. hur kulturen liksom värmer i hjärtat.
Hur skönt det är att vara omringad med folk man känner men myntet har en baksida som inte alls blänker lika mycket.
I dag jämförde min syster Orsa med filmen jägarna där folket är så inrutade i sina mönster och idéer att de inte tillåter andra att komma in. Just så är Orsa, skulle du vara nyinflyttad kanske du får dig en liten umgängeskrets men du kommer alltid vara den som inte riktigt passar in.
Och gud nåde dig om du skulle ha gjort något brott i dina dagar, testat narkotika eller hamnat i slagsmål.. för då blir inte livet lätt i lilla Orsa. Du får inte en andra chans, du kommer alltid vara stämplad som 'den' personen.
Bakom din rygg tisslas och tasslas det, dina vänner kommer vara få p.g.a rädslan att även dom bli stämplade som konstiga, att inte passa in.
Nej, bäst av allt är att hålla käften, jobba heltid, inte ägna sig åt någon egendomlig hobby, aldrig flytta från kommunen och just ja.. se till att vara född i rätt släkt för att om du skulle ha oturen att inte vara det.. ja, då är du fan stämplad utan att själv behöva göra nåt dumt. Skönt va?

Jag väljer mina vänner efter deras kvaliteter, hur de får mig att må. Jag skiter i deras efternamn, vad de har gjort i sina dagar, vilka politiska åsikter de har. Jag respekteras deras egna tankar och idéer precis som dom gör med mig.
Jag är väldigt olik de vänner jag har, och många snackar säkert redan bakom min rygg men det skiter jag i. Mina vänner får mig att må bra så snälla rara söta Orsingar, sluta upp att vara så trångsynta och föredömande. Ge människor en chans att visa sitt rätta jag istället för att dömma ut dom.
Jag kan visa mängder av forskningsresultat som pekar på att om du kallar en person för t.ex dum tillräckligt ofta så voíla... han tror sig vara dum.
Tror nog att Orsa kan vara den största mobbaren någonsin och med tanke på alla små byar som finns i Sverige så är det en sorgsen tanke..

Glöm inte..... ---> Peace, love and understanding!!

I dag var jag i nacka forum alldeles solo. Hamnade på New Yorker och förälskade mig i en helcool klänning. Ett sånt där litet tygstycke utan axelband som sitter tajt tajt.. inte kunnat använda sådant på många år. Men nu, två storlekar mindre satt den perfekt och det fanns en tillstymmelse av tårar i ögonen när jag insåg att jag faktiskt börjar se ganska bra ut igen!
Med höjt självförtroende och tonvis med kärlek från familjen Samuelsson så orkar jag lite till, har faktiskt uppdaterat mitt CV och sökt tre jobb nu på kvällskvisten.
Dags att vakna och börja leva nu!

Sen har jag ju även bestämt att eftersom det blir sista sommaren som 'liten' så drar jag på Peace and Love! See you peeps there!! :D

Nu befinner jag mig här.. min syster och hennes man måste vara ett av jordens mest underbara människor. De har inrett deras allrum på nederplan så att jag har ett kryp-in. Köpt draperier och tömt hyllor för att jag ska ha något eget.
Drömmen om en framtid i Orsa får jag nog lov att släppa nu, blir ingen cuda för min del på några år, inget jobb med Youngsters via kommunen. Känner mig motarbetad när det kommer till Orsa Kommun..
Skulle vilja säga att jag har bestämt mig, att det blir Sthlm till hösten, jag vet ju att det kommer att bli så men ändå känner jag mig osäker. Osäker för Keso's skull, även om jag vet att hon skulle trivas hos mamma så skulle jag gråta floder om jag får lov att lämna ifrån mig henne också.. det räckte med Gifting, katten jag fortfarande kan gråta floder för när jag tänker på. Keso är speciell när det gäller andra katter och lite av en mes, om inte hon och Müsli går ihop (Syrrans katt) så betyder det att Keso blir mammas..
Men ja, en katt ska ju inte hindra mig från att flytta, jobba etc etc.. mjo visst, så snackar någon som inte äger ett djur..
I dag ska jag klippa mig, få tillbaka lite självförtroende kanske och gaska upp mig. Har gått runt och sett ledsen ut i flera dagar nu. Har t.o.m sovit i natt.. nu ska jag skaka av mig allt och bara leva i nuet..

Jag vill leva i nuet, inte ångra mig sen!
Morgondan är för långt bort men jag skrattar i dag!!

Jag vet inte om det är jag eller inte som får tuppjuck av par som hela tiden gosar, kramas, pussas och håller händer.
Kärlek i all ära, jag är glad för deras skull att de har någon i sin vardag som gör att allt känns lite bättre.. men..
jag har aldrig varit den tjejen som 'myser' med publik. Umgås jag med vänner så umgås jag med vänner.. skulle min kille sitta och pilla på mig då hade jag nog vänt mig om och slagit på honom (passa er pojkar!).
Är det så att jag alltid kommer vara sådan eller har jag kanske inte varit kär?
Jag kommer ihåg samtalen jag och Erik (Erik = ex pojkvän med ca 6½ års historia tillsammans) hade i början, "Vi ska inte bli ett sånt där par..", och med det menade vi ett sådant som ALLTID sitter i hop, som aldrig kan festa var för sig och som alltid har någon fysisk kontakt med varandra när de är i samma rum. Vi var rörande överens på den punkten.
Nu när jag ser mina gamla vänner i deras nya bekantskaper med killar så verkar det som att alla ändras, kommer jag gå mot mina principer vid nästa förhållande och bli ett sånt par? Hoppas inte.. ska försöka påminna mig själv! Om inte annat så lär väl Jeanette göra det åt mig :D